technotica
lindaleigh’s livejournal
Sin...Kissing
(Abuse Industries)
9 tracks of moody sexy deep sl Goth, moody songs, sung by the wonderful Mona Moore...
her and Andy Orel drop another full length full of thick strange atmospheric sin soaked musings to get lost in.

www.radiolounge.de
SIN - Kissing abuse industries
Das zweite Album des Wiener Duos SIN. Sehr dunkel, sehr schön, die Songs fräsen sich durch die betörende Stimme von Mona Moore in den Kopf. SIN gehen es mit ihren Produktionen sehr langsam an, deshalb ist das Album kurz und gut. Gelungen auch die beiden Coverversionen: The Crawl von Placebo und Venus in Furs. Tipp: K&D Sessions raussuchen - da ist ein Remix von SIN drauf.

www.grammofon.nu
Sweden. www.grammofon.nu
Det österrikiska bandet Sin är kanske inte så känt här i Sverige, men i Österike, Tyskland och Italien har de blivit väldigt stora och har bland annat varit förband till Nick Cave på en av hans spelningar i Wien.
Bandet bildades för ett tiotal år sedan och var då en trio men är numera en duo bestående av Mona Moore och Andy Orel. De har gett ut flera skivor, bland annat så var de först med att inkludera en Kruder Dorfmeister mix på en av sina skivor.
Detta är ett mycket speciellt band som gör alla sina inspelningar i ett vardagsrum ombyggt till inspelningsstudio. Inspelningstekniken består i att sitta och leka fram diverse elektroniska ljud och resultat blir riktigt bra! Mona Moores hesa stämma är också en av anledningarna till att det låter väldigt speciellt om Sin.
Senaste skivan från dem heter Kissing och tog enligt uppgift ett år att spela in. Man har tagit med 2 covers, Placebos ”The Crawl” och Velvet Undergrounds ”Venus In Furs”, och på skivans 9 spår bjuds man på en uppvisning i en djup, mörk elektronisk värld som har inspiration från många håll men med ett högst eget sound.
Sin är en grupp som anstränger sig för att göra texter med djup. Det kan man se när man läser texthäftet som medföljer i det snyggt designade skivomslaget. Texterna handlar ofta om olycklig kärlek och betraktelser över relationer, även om det låter ganska standard så är Sins texter lite utöver det vanliga.
Detta är en riktigt bra skiva som man snabbt fastnar för och den är jämsides med Charles Websters soloalbum ett av vårens mest intressanta skivsläpp när det gäller lugn elektronisk musik.